Mått dåligt

Jag har jätte tråkigt för tillfället. Så satte mig här och tänkte skriva lite. Men har inte något vettigt att skriva om.
Har mått jätte dåligt idag. Inte nog med att jag är sjuk och varit det i över en månads tid nu, så har jag mått jätte illa haft ont i magen med mera. Trodde först att jag blivit magsjuk. Men det har börjat bli bättre, så är nog inte det. Har bara ont i magen nu, men illamåendet och det har försvunnit. Min huvudvärk har även varit lite kraftigare idag än vad den brukar vara. Vilket också har varit jobbigt. Har haft så ont och mått riktigt jävla dåligt hela dagen. (Fysiktt då) Men har mått bra i mitt huvud. Mina tankar har varit lugna. Detta kan nog bero på att jag mått så dåligt och bara tänkt på det och inte haft någon ork till allt annat.
Älsklingen ska operars snart som jag skrivit tidigare och jag är jätte orolig, men förhoppningsvis så går det bra.
Ska ta och lägga mig strax. Sov så gott


Jävla sjukvård!!!

Jag är så jävla trött på sjukvården. Förstår dom inte att jag mår riktig jävla dåligt? Som en del utav er redan vet så har jag boderline, som är en väldigt jobbigt psykisk sjukdom. Många läkare och några andra tycker att det är konstigt att jag inte fått någon medicinering mot detta.
Det värsta är nog all ångest jag har.
Tidigare idag fick jag en riktigt kraftig panikångestattack. Jag låg bara i soffan och tog det lugnt, när det plötsligt högg till i hjärtat. Det gjorde så ont och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Sen kom alla tankarna, jag skulle dö. Jag vill inte dö, jag började stört gråta och var helt övertygad om att jag skulle dö. Det blev bara värre och värre och till slut så ville jag dö, dö för att slippa må så dåligt. När smärtan gått över och jag hade lugnat ner mig lite så åkte jag till centrum akuten, där dom tog ett EKG på mig med mera. Pratade även med läkaren om mitt dåliga mående, all ångest, borderlinen med mera. Vi pratade om att jag kanske skulle börja äta något lugnade, något som jag har velat ett tag och faktiskt behöver. Han sa åt mig att jag skulle gå till min egna vårdcentral så skulle dom fixa det åt mig. Men nej det kan dom inte göra.
Jag behöver inte medicinering hela tiden, utan bara vid behov, för en del dagar funkar det faktiskt helt okej. Jag vill få bort min ångest, dämpa den och så, för jag orkar inte mer. Jag vill leva, men vid såna tillfällen, så ser jag bara mörker och vill dö, även om jag inte vill det egentligen. Jag är ung och har hela livet framför mig, men hur ska jag kunna njuta av mitt lliv när jag mår såhär?!? Det kommer att sluta sluta riktigt dåligt om ingen tar och hjälper mig på riktigt. Även om jag vill leva, så kommer mina mörka stunder, dom kommer tillsammans med ångesten och jag vill bara dö. Tillslut så kommer det antagligen att gå så långt. Jag vill inte att det ska gå så långt. Jag skriker efter hjälp, men ingen hör mig, ingen förstår mig.

Har någon ett tips på en bra privatläkare eller något, så hör av er!

Nemsesis....

Jag verkligen älskar min katt. Hon är jätte söt, älskar att ligga och mysa och leker någon timma varje dag. Just nu sitter hon vid fönstret och tittar ut. Hon gör det väldigt ofta.
Här kommer en liten film på sötnosen:



Ravioli :)

Hej, nu sitter jag här vid min kära dator igen. M tittar på tv, något jävla tråkigt program om folk på båtar, som fiskar krabbor. Har haft en ganska bra dag idag faktiskt. Känns riktigt skönt.
Vi har precis ätit och nu är jag verkligen proppmätt, M stekte ägg och åt kassler och jag gjorde lite ravioli snabbt. Han skar av en liten bit av kasslern och gav det till katten men hon luktade bara och gick därifrån haha.  Men ravioli tyckte hon allt om. Hon åt jätte mycket och slickade i sig såsen jätte snabbt, så nu är hon nöjd och belåten.  Har inget mer att skriva om för tillfället, men vi hörs snart igen.

I mitt huvud finns detta..

Varför ska det vara så svårt att vara positiv?!? Varför ser jag allt det hemska framför mig, omkring, överallt, vart jag än är?!? Varför kan jag inte se det som är positivt? Jag önskar att jag hade svar på dom här frågorna. Kanske har jag hoppats för mycket innan och alltid blivit besviken och känner att det inte är någon ide längre. Kanske så är jag bara deprimerad. Jag vet faktiskt inte. Jag har ingen koll på mina egna tankar. Det är alldeles för mycket i mitt huvud och jag orkar inte. Vill bara stänga av. Bara för en liten stund vill jag bli av med alla tankar och alla känslor. Sen skulle jag vilja reda ut allt. Ta en tanke i taget och verkligen känna efter vad jag egentligen känner.

En gång var jag riktigt lycklig. Jag kommer ihåg det och jag vill komma dit igen, men tror aldrig att jag kommer göra det. En gång var jag positiv. Jag mådde som bäst efter att jag hållt på med droger och skit, haft lvu med mera. En stund efter det mådde jag som bäst. Jag var drogfri och jag hade min Jenny och många fler som inte lever idag. Jag hade precis träffat min älskling för första gången. Och visste inte då att det skulle bli vi.
Känslorna växte fram och jag blev kär, denna kärlek har utvecklas och idag älskar jag honom. Julen 2008 var helt perfekt. Jag och min familj åkte till min farmor i Linköping och firade. Det jag inte visste då var hur mycket jag skulle sakna M. Vi pratade i telefon nästan hela tiden och när vi åkte hem igen så kom han och hämtade mig. Det var då jag kom på att jag älskade honom. Jag sprang in i hans famn och vi kramades i en evighet. Jag sa det inte då men sa det någon månad senare till honom. Allt var bra. Nyår mellan 2008 och 2009 var en utav dom bästa dagarna i mitt liv. Jag och älsklingen var ute vid tolvslaget, tittade på raketerna och öppnade en flaska champange. Vi hade det jätte bra och jag var riktigt lycklig.
Ända tills 1 mars 2009. Det var då det hemska hände. Min vackra ängel Jenny togs ifrån mig. Inga ord kan beskriva hur mycket jag saknar henne. Jag älskade henne. Och varje dag känner jag denna smärta. Jag lever på denna jord, utan min Jenny, något jag aldrig trodde skulle hända. Men som tur är har jag haft M vid min sida. Och hade jag inte träffat honom så hade jag inte levt idag.

Vi har det inte lika bra nu som förr, jag mår mycket sämre, min ångest är starkare och jag får panik mycket oftare. Vi har bråkat mycket och oftast har det faktiskt varit mitt fel. Det har hänt så många hemska saker i mitt liv från den tiden jag var som lyckligast tills nu. Detta har gått ut över vårat förhållande, mitt mående och många människor runt omkring mig. Det viktiga nu är iaf att vi har varandra, att vi älskar varandra och kämpar på, även om det är svårt ibland. Speciellt när jag bara ser allt det hemska i världen, runt omkring oss, istället för att se allt det fina runt omkring oss..

Gör det inte

Jag älskar M, men ibland är han helt jävla dum i huvudet. Vill han tatuera sig, så får han göra det, det bestämmer ju inte jag. Men jag blir ledsen och tycker att jag ska få ha en rätt till att säga vad jag tycker.
Och om han ska göra det så borde han göra det hos någon som kan och inte vara en försökskanin åt någon som vill börja tatuera.
Det är inte bara att hon ska testa lite eller göra en liten symbol eller något utan hon får hela hans kropp och det kommer se för jävligt ut. :(
Den här mannen ska jag leva med, förhoppningsvis i hela mitt liv. Men hur ska jag kunna leva med en man om jag inte kan titta på honom?!? Tycker att jag är dum som tänker så, det borde ju inte ändra på mina känslor för honom. För det är ju det som är på insidan utav honom som jag älskar. Men jag älskar även hans kropp och jag vill verkligen inte att han ska förstöra den. :(

Skit

Just nu hatar jag hela världen. Har skrivit jätte mycket idag för en gångs skull. Men det första struntade jag i att publicera, för att jag var ledsen och inte kände så för tllfället. Så jag skrev ett nytt inlägg. Men dumma M tog bort det. Blev arg och ledsen och började gråta eftersom att jag ägnat så mycket tid åt det inlägget.

Nu har vi bara skrikit på varandra ett tag. Och min huvudvärk är värre nu än innan. Fattar inte varför vi ska börja bråka om det förflutna hela tiden. Det som har hänt har hänt punkt slut. Är du sur över något, så tar man upp det och drar inte upp massa annan skit som hänt förr. Jag älskar honom, men nu kan jag inte ens titta på honom. Vill bara slå på honom, men det ska jag försöka att inte göra. Känner sånt hat för tillfället. En del utav mig hoppades att han skulle dö för en stund sen. Men det vill jag egentligen inte. Tycker bara att han ska ta och försöka vara lite snäll ibland och att han ska säga förlåt. Förstår inte vad han vill få ut av att dra upp gammal skit. Vill han ha ett större bråk? Vill han bara få mig att gråta mer? Vill han bara såra mig? Jag förstår mig inte på det, vet bara att det gör riktigt ont och att jag tycker det är väldigt onödigt!

Sjuk+älsklingen ska opereras snart :(

Jag hade nästan blivit frisk. Inga äckliga utslag, ingen feber, inte någon jävla värk i hela kroppen, hade bara lite hosta kvar. Det kändes så bra. Jag var verkligen så trött på att vara sjuk. Men inte fick man bli frisk. Tror inte att det är samma sjukdom. Tror att det är något nytt som jag fått precis när jag började bli frisk. Är jätte snorig, och har jätte ont i bihålorna och då menar jag verkligen jätte ont. Har lite ont i halsen och lite hosta och så med. Jag hatar mitt imunförsvar. Jag blir sjuk jätte lätt och jag verkligen hatar det. Hösten brukar vara värst, men är sjuk ganska mycket under sommaren och vintern också. Bara våren som är ganska okej. Brukar inte vara sjuk på våren, förutom att jag blir lite småförkyld, men det är inget jag inte klarar av.
Börjar bli lite mycket om det här nu och jag tror inte att det är så intressant att läsa.

Så ska skriva om det jag oroar mig för nu. 
Min älskling ska opereras den 4 novomber och jag börjar bli riktigt jävla orolig. Förhoppningsvis blir han bättre. Men allt jag kan tänka på är allt som kan gå fel. Kommer han att bli förlamad? Kommer han att dö? Vad ska jag ta mig till isf? Kan inte tänka mig att leva ett liv utan honom. Jag älskar honom och han är allt jag har kvar som verkligen betyder någonting (förutom familjen då). 
Min bästa vän är död, så många utav mina vänner är döda, och han har alltid funnits där för mig, stöttat mig och hjälpt mig att leva vidare. Jag har inte glömt. Det gör jätte ont och jag bryter ihop till och från, men jag lever och detta tack vare honom, för utan hans stöd hade jag inte klarat av att överleva denna smärta. Vill bara få bort alla hemska tankar som finns i mitt huvud. Jag vill kunna känna att allt blir bra. Känna att det kommer att lösa sig. Jag vill tänka positivt, men kan bara tänka negativt. Orkar inte tänka mer, men kan inte sluta. Mina tankar äter upp mig... :(


Har ganska tråkigt, men mår bra

Hej allt folk. Har inte skrivit på evigheter, men har verkligen inte orkat. Har inte mått så bra heller. Jag har varit jätte sjuk i över 3 veckors tid. Haft utslag över hela kroppen, knappt kunnat andas, hostat med mera. Detta gick inte över, trots att jag åt en hel antibiotikakur. Det har äntligen börjat bli bättre iaf. Har inga utslag kvar och ingen feber. Bara lite hosta kvar.
Just nu sitter jag bara vid datorn och har riktigt tråkigt. Älsklingen tittar på någon jävla skit serie. Han har sett 7 avsnitt i rad nu. Jag verkligen hatar det. Men det är sånt man får stå ut med ibland.
Min lillebror var på besök tidigare idag. Det var riktigt trevligt. Vi gjorde pannkakor och hade det riktigt mysigt.
Ska gå och lägga mig strax. Ska försöka höra av mig snart igen.
Ni får ha det så bra tills vi hörs igen.

RSS 2.0