I småland.

Hej på er. Tyckte att det var dags att skriva lite igen. Var ett tag sen, men har verkligen inte haft lust.
Just nu är jag hemma hos underbara Marie och hennes familj i Lammhult. Åkte hit i tisdags och jag stormtrivs.
Idag har jag gråtit. Tycker inte om att gråta, känner mig så löjlig. Vet inte varför jag gör det. Men jag behövde väl det.
Har tänkt så mycket på M. Jag älskar honom så mycket. Men jag vill inte älska honom. Allt hade varit så mycket enklare utan mina känslor. Kan inte beskriva smärtan jag känner. Som knivar i hjärtat på mig. Men jag försöker vara stark. Har jag överlevt min bästa väns död överlever jag nog det här med. Just nu önskar jag att hon fanns här med mig. Hon var min styrka mitt hopp, min tvillingsjäl. :(
Ibland undrar jag om smärtan någonsin kommer att bli enklare.
Hade jag inte haft M vid min sida när Jenny dog hade jag inte levt idag. Och nu har jag inte honom heller. Allt känns så jävla hopplöst. Har ingen livsglädje längre.
Har iaf varit skönt att komma bort. Slappna av och stänga av hjärnan en stund. Är glad över att det finns fina människor i mitt liv. Är så glad över att MARIE finns!!
Har spelat mycket spel när jag har varit här. När jag spelar, koncentrerar jag mig på spelet så mycket att jag inte märker att jag är ledsen. Men så fort jag inte gör något kommer alla känslor.  Då kommer all smärta. Vill bara ta bort smärtan, men det går inte. :(
Ni får ha det så bra iaf...




Kommentarer
Postat av: Johanna E

Skönt att du har det bra i Lammhult!

Du är stark, kom ihåg det! Håller tummarna för att det ska dyka upp nya ljusglimtar i tillvaron för dig, det förtjänar du.

Vi tänker på dig, här i Göta Älv.

Kramar!

2012-03-10 @ 22:39:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0