Uppdaterar

Skriver hela tiden att jag ska skriva oftare, fast är inte så duktig på det. Men nu ska jag verkligen ta tag i det. Kommer ju vara roligt att läsa för mig själv i framtiden. Jag vill minnas varenda ögonblick av den här tiden i mitt liv. Just nu sitter jag framför datorn mätt och belåten. Har precis ätit massvis med pannkakor. Mums! Nu till det jag vill skriva mest om. Graviditeten. I min mage bor det en liten flicka och vi längtar jätte mycket efter henne. Hon har fått ett namn, vilket känns bra. Men namnet kommer att vara hemligt än sålänge. Känns riktigt bra att ha något att kalla henne för och inte bara säga den eller hon. Min graviditet är inte alls bra. Jag mår rent sagt ut skit, men ändå kan jag inte vara lyckligare. Jag mår dåligt och jag har ont, men det är inte för alltid och jag står ut, för det är värt det. Efter att allt är över kommer jag ha min dotter här och det finns inget bättre i hela världen. Hon är riktigt aktiv där inne i magen. sparkar på nästan dygnet runt. Hon har även hittat min högra njure, vilket gör jätte ont. Har jätte kraftig foglossning, Kan knappt röra mig och ibland tror jag att jag ska gå av. På måndag nästa vecka ska jag börja med sjukgymnastik pga foglossningen. Känns jätte bra att äntligen få göra det. Nu till det värsta problemet som jag haft under graviditeten. För några veckor sedan fick jag kraftiga värkar. Jag hade så ont att jag inte kunde stå på benen. Mannen tog då och körde mig till gynakuten. Men då hade jag hamnat fel, eftersom att jag var så långt gången skulle jag vänt mig till förlossningen istället. Men väl där, så gjorde dom en undersökning och gav mig morfin. undersökningen visade att min livmoderhalstapp hade förkortats, de bestämde sig då för att skicka mig vidare med ambulans till specialistförlossningen på östra sjukhuset. Där låg jag och var jätte orolig och fattade inte så mycket med tusen frågor i huvudet. När jag väl får träffa läkaren så säger han att jag har ett sent hotande missfall. Jag hamnade i någon slags chock. All luft bara försvann och alla frågar jag hade bara försvann. Hade jag bara gått 2 veckor längre in i graviditeten hade det räknats som ett barn och inte som ett foster. Fy vilken ilska och oro jag hade just då. Har haft två extra kontroller på sjukhuset efter det. Efter första kontrollen hade allt försämrats ännu mer. Jag var så ledsen och så rädd att förlora mitt barn. Blev sjuksriven och fick åka hem och ta det lugnt. Efter andra kontrollen såg allt jätte bra ut som tur var. Jag blev jätte glad. Men pga att det såg så bra ut fick jag ingen förlägning på sjukskrivningen. Något jag egentligen hade velat ha. Är så rädd att värkar och sådant ska komma tillbaka om jag börjar anstränga mig igen. Förhoppningsvis ska allt gå bra nu iaf. Kram på er! Här kommer 2 bilder med. En på min mage och en på vår lilla sötnos <3
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0