Förlossningen

Man kan säga att förlssning tog tid, men samtidigt gick det väldigt fort. Ca en vecka innan prinsessan kom så blev mina förväkar regelbundna. Jag hade ont dygnet runt med några minuters mellanrum. Detta var såklart jätte jobbigt. Jag väntade på att smärtan skulle bli intensivare då jag mycket väl var medveten om att det bara var förvärkar. Måndagen den 23:e september åkte vi in till östra sjukhuset. Smärtan var jobbig och jag hade börjat blöda. där konstaterades det att jag var öppen ca 3 cm. Jag blev inlagd. Värkarna fortsatte att komma men dom blev inte intensivare. Jag hade ont men ingenting hände. På torsdagen var jag fortfarande bara öppen 3 cm. Jag var helt slut och dom skickade hem mig på permission över natten. Fick med mig  bricanyl, smärtstillande och någt att sova på. Bricanylen gör nämligen så att livmodern slappnar av och värkarna kan försvinna. Sen var det fredag. Fredag den 27:e september. Vi skulle vara tillbaka på sjukhuset klockan 10:00.
Jag hade fortfarande regelbundna värkar. Jag fick ett rum, där låg jag och väntade en liten stund innan en barmorska kom och satte på ctg. Där såg dom att jag fortfarande hade regelbunda värkar. efter en stund gick Cecilias pappa ut ur rummet för att ringa samtal tll sin läkare. under tiden han var borta kom det in en läkare till mig och då berättade dom att dom hade beslutat sig för att sätta igång mig. Planen var att börja ta hål på vattnet ch sen eventuellt sätta in värkstimulerande dropp. Klcokan 10:45 tog dom hål på hinnan. Och oj vilken fart det tog. Värkarna blev jätte intensiva på en gång. Här behövdes inget dropp. Cecilias pappa hann knappt förstå vad som hände. När han kom tillbaka från sitt telefonsamtal låg jag med lustgasen och skrek.1 timme och 54 minuter tog det. 12:39 var prinsessan ute. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv som jag hade då. Det var inte alls som dom berättat för mig tidigare. Att mellan varje värk har man inte ont, man hinner andas och dricka något. Jag fick som en enda jätte värk. ingen paus emellan för andning eller dricka. Men oj vilken lycka. Jag fick upp min prinssesa på magen och har aldrig tidigare varit så lycklig. (hon nådde inte hela vägen upp till bröstet först, för navelsträngen var väldigt kort) Bästa dagen i mitt liv!! Och trots smärtan känner jag att jag skulle kunna göra det 100 gånger om.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0